2 veckor sedan idag...


Hej på er!

Ja, nu äntligen tar jag mig i kragen och börjar blogga lite... har fått tips av mina vänner som gjort CI att sätta mig ner och skriva ner mina tankar kring operationen, och tankar som kommer efter - och vad vet jag - tankar man hade före också kanske?

Hur som, jag har skrivit en operationsberättelse på 6A4-sidor, men det är bättre att ni som vill läsa den hojtar till.

Ja.. så vad har jag då för tankar efter att 2 veckor har gått?
Svaret är - många, men samtidigt inte så många... *Skrattar* Eller... klart man har tankar, men det kan ibland vara svårt att sätta fokus på vilka tankar...

Det här är STORT för mig.. gigantiskt... i december 2008 fick jag beskedet, en dag jag visste skulle komma förr eller senare - men var jag beredd mentalt? Det är frågan det...

Fick veta "döv med hörselrester", och det var inget roligt besked, för mig. Vet att andra kanske hade kunnat ta beskedet. Men för mig innebar det - vem är jag? Min identitet _ÄR_ hörselskadad! Inte döv med hörselrester!
Utredningen stannades av i Örebro.. och i april tog jag steget att skicka iväg ett trevande mail och fick svar direkt... bara det svaret fick mig att gråta... fanns det en chans? Sedan gick utredningen väldigt fort - den 6 april var jag där första gången och den 3 juni låg jag på operationsbordet. Det var nog rätt bra egentligen. Jag hann aldrig vrida och vända på saken för länge, lätt hänt annars tror jag.

För mig var det RÄTT beslut att låta mig opereras. Att få en chans att få hörsel tillbaka, och om det visar sig vid inkopplingen 28e juni att jag inte kommer höra nånting - då kanske jag brakar samman - biter ihop - och kommer igen. Jag har mina nära och kära omkring mig. Och jag har mitt teckenspråk. Jag VET att jag har gjort vad JAG har kunnat göra för att gå vidare, i mitt liv...

Jag ser CI som en avancerad hörapparat. En del finns inne i mig jämt och ständigt, men den delen funkar inte utan att "cippen" (den avancerade hörapparaten) används/bärs som en hörapparat på mig, med en "knapp" bakom örat. Jag kommer ALDRIG bli fullt normalhörande, men jag har en chans att kunna höra bättre - fortfarande med mitt teckenspråk, varför skulle jag lägga undan det för? Nej, nej, här tas det vara på ALLA resurser som kan tas tillvara på! ;)

Äntligen har jag gjort ett delmål i min väg - för min skull. Jag behövde det här för min skull. För att må bättre i kropp och själ..

Idag 2 veckor efter operationen är ärret rätt så okej, det kliar inte lika mkt längre eller ömmar på samma sätt. Jag går med en tejpbit som är sååå snygg såå (brun hudtejp) över såret. Fast en del behövs ingen tejpbit över, det ser ut att läka fint.

Jag har lite tinnitus på örat, eller också observerar jag tinnitusen mer än förut, då jag ju hade tinnitus innan med. Tror inte den blivit värre direkt. Sedan en tryck-känsla i örat. Men det går säkert över.
Nu väntar jag med spänd förväntan på inkopplingen den 28e! Det ska bli stort och spännande. =)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0